Tur man har koll...

Dagarna rusar iväg och rätt va det är så har det gått en vecka till. Jag har lite nya projekt här hemma, ska måla Gangsterns loftsäng vit (idag är den ful furu), jag jagar bokhylla och byrå till hennes rum, jag ska måla det gamla skötbordet vitt, mycket snyggare än aniklackad furu, jag inreder Mr happyfeets rum ja i huvudet iallafall, för det är så mycket skit där inne så jag kommer knappt in. Och jag har insett att jag har ett beroende, jag är blocket knarkare... Jag är inne flera gånger om dan för att se om just det där som jag är på jakt efter kanske kommit ut. Hur normalt är det liksom?

Jag ska vara lite testpilot åt Smartson också, vi ska testa tex mex pizza (Länk)
åt Santa maria och så ska vi testa chokladmousse (Länk) åt kockens. Utvärderingar kommer, jag lovar er :)
Jag håller varendaste tumme jag har om ett annat test också, under 1 vecka ska en familj få testa Toyota RAV4 i åre. Det vore nått för vår biltokiga familj.

Nåja, nu ska jag knöla in näsan i mr happyfeets hals och bara må gott.

Hej hallå i Sjukstugan

Måndag idag. Tjejerna kom hem igår, så slapp de bli uppsparkade tidigt på studiedagen. Idag skulle vi ha åkt till "stan" och handlat var det tänkt men i morse så blev den planen ändrad. Lillebrorsan är magsjuk och då känns det som en mindre bright idé att åka till stan. Så vi har gjort ett tappert försök att roa oss här hemma utan att slita huvudet av varandra. Det har väl gått sådär. En promenad till apoteket för inköp av vätske ersättning , en sväng på ica för lite fikabröd. lite fika på balkongen och sen utelek löste det.

Btw, nån som har lite schysst inredningstips till ett killrum? Inte för grabbigt men inte heller rosa (räcker med att gangstern har rooooosa väggar), fiffig förvaring och gärna lite udda detaljer.

Måste lägga upp en bild på köket också, idag började jag skriva veckomatsedel på kylskåpet :) Undrar vad tjejerna säger om det i morgonbitti?

Nu ska jag gå å lägga mig. Ha de.

Tabu?

Jag har funderat en del på det där med att vara varannan vecka förälder, det snackas ju så mycket om barnen och deras välbefinnande som skillsmässobarn. Men det snackas rätt lite om oss som föräldrar. Jag lär ju knappast vara ensam om att sitta och våndas över att barnen ska va hos den andra föräldern en hel vecka? Men det är så tabubelagt att tala om. Varför är det så? Är det för att vi känner att vi inte har rätt att misstycka mot den andre föräldern eftersom vi har valt att skaffa barn med den? Skäms vi för att vi känner oss egoistiska? Jag vet faktiskt inte, svaren är förmodligen lika många som vi är föräldrar som känner så här. För min egen del så är ju just barnens pappas oengagemang i barnen en av anledningarna till att vi inte lever ihop längre. Jag mår dåligt över att de skall vara hos honom och jag försöker förbereda mig mentalt för vad det är som skall fixas den här gången. Och nej kära ni, ni behöver inte berätta för mig att jag överdriver. Jag vet att jag överreagerar och att det inte är VARJE vecka som det är någonting. Men det är tyvärr tillräckligt ofta för att jag ska ruttna. Ja, självklart vore den enklaste lösningen att tala med honom men det brukar resultera i att det går ut över barnen.
Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan ha sina barn en hel vecka utan att de har duschat eller åtminstone skött sin intim hygien. Eller hur man kan förbjuda dem att ha de kläder de vill ha när det är veckobyte (alltså SÄGA du får inte ha den där tröjan för den har JAG köpt och den ska inte vara hos mamma). Eller hur man kan låta dem sitta framför tv´n en hel helg så att du själv kan prata med din respektive på skype. Eller hur man år efter år undviker att köpa nya kläder till dem så att de smugglar med sig från mamma. Eller hur man kan undvika att betala hälften av alla utgifter trots att man får halva barnbidraget. Eller hur man aldrig ens har frågat om det finns en försäkring för barnen. Jag skulle kunna hålla på så här i all evighet men jag tror att ni har förstått vad jag menar.
Jag själv då? Är jag perfekt? Absolut inte blir mitt svar på den frågan. jag har som alla föräldrar en jävla massa brister. Jag jobbar benhårt med att inte göra samma misstag två gånger. Jag försöker att ha en öppen och ärlig dialog med mina barn. Jag försöker att svara på deras frågor, oavsett vad de frågar om. När det gäller min och deras pappas separation har svaret varit och kommer alltid att vara: Att det är mellan honom och mig, att det inte på något sätt beror på någon av dem och att vi båda älskar dem lika mycket nu som innan vi separerade.
Nej jag vill inte att mina barn ska bo hos sin pappa. Ja jag vill ha mina barn hos mig hela tiden. Och nej jag tycker inte att han är en lika bra förälder som jag. Men va fan, jag är ju egoist så det är inte så konstigt att det är så här jag känner. Sjukt mycket svammel från mig idag...
Hejs på er.

1 mars

De senaste dagarna har verkligen våren tagit för sig :)
Jag och Mr happyfeet har släpat med oss odågan på långa promenader de dagarna som han har varit här. Jag tycker nästan synd om den håriga byrackan, långa promenader varje dag, strikta regler hela tiden, mindre mat. Man skulle ju kunna säga att odågan checkade in på bootcamp medans mommen, moffen och Divan drog på semester. Idag kommer de hem så det är sista kvällen hos tyrannen för hårbollen. Sen ska jag bara stå ut tills på söndagkväll (tror jag), sen är det äntligen mammavecka igen :)