Det här knivdramat vid brother tuck har verkligen fått mig att börja tänka. Jag fyller 36 år i år, under mitt liv har jag sett mer än de flesta av mina vänner kommer att se under hela sin livstid. Av mina vänner från tonåren är det knappt någon som lever, av de som lever sitter de flesta inne eller har grava missbruksproblem. 3 av dem lever normala liv, 3 av ca 30. Inga vidare odds.... Jag tycker att det borde finnas en gräns för hur mycket skit en människa ska behöva se i sitt liv, jag hoppas att det finns, för då kan jag inte va så långt ifrån den.
Jag är så otroligt tacksam för att jag är den jag är och för att jag har kommit till den här punkten i mitt liv. Tack alla ni som fanns och fortfarande finns runt mig, utan er skulle jag aldrig ha blivit den jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar