tisdag 25 januari 2011

Frustrerad mamma till barn med ångest.

Divan har fått gå hem från skolan igen. Jag vet att hon inte är "sjuk" sjuk, utan att hennes magonda och illamående är ett tecken på ångest, att det onda alltid (nästan iallafall) beror på att det har hänt något i skolan, att det är ett symtom på hennes ångest över att inte ha kontroll, eller att hon känner sig nedtryckt. Men enligt skolan har man frågat och frågat vad som har hänt men fått till svar att inget har hänt. Om inget "har hänt" så är det ju inte ångest utan "sjuk" sjuk hon är och då får hon inte vara i skolan.... Jag är arg och frustrerad. Arg för att skolan inte riktig förstår, att de ser det som nått konstigt och svårt att hantera, att hon blir behandlad som att hon smittar, för att jag tvingas släppa allt som är för att åka till skolan, för att de inte följer turlistan på hennes kontaktlista, ja för att de i princip inte gör nått som de ska. frustrerad för att hon återigen har blivit bemött på detta sätt, av en lärare som inte förstår vilka konsekvenser dennes beteende kan få för ett barn med ångest, för att hon inte vågar tala med fröken, för att ingen tar detta på allvar. Arg på mig själv för att jag blir arg och upprörd och opedagogisk och beter mig tvärt emot vad jag borde göra.
Och neeeej, ni behöver inte bli upprörda nu. Jag vet att ångest också är en typ av sjukdom så bespara er alla föreläsningar om detta (jag har tillräckligt med utbildning i detta av proffs), med "sjuk" sjuk menar jag sjuk som i smittsamt och man kan inte vara i skola/på jobb för att andra kan bli sjuka. Jag tror inte att hon blir hjälpt av att hon skickas hem från skolan för att en lärare har tvingat henne att göra nått som skrämmer henne och detta har framkallat en ångestattack, jag tror att hon skulle ha mått bättre av att få sätta ord på det som har hänt och få hjälp att handskas med känslan och att föra fram till läraren vad och varför.
Fan, jag är verkligen skit arg på mig själv för att jag blev så arg och upprörd och beteende mig så opedagogiskt. Jag vet ju vad som funkar, varför gör jag inte bara det?

2 kommentarer:

L-L sa...

Åh men ursh, stackars !
Tycker all denna ångest som finns bland barnen nu borde ge lärare,politiker etc ett varningens finger.
Det är alldeles för mkt krav på kidsen där ute ...

Håller tummar o tår att det blir bättre snart

kram

Anna sa...

OJ, ett tag där trodde jag nästan att det var jag som skrivit det där. Min dotter har precis samma problem.
Jag skriver om det i en annan blogg, om du vill läsa så kan du maila mig.
Kram