Kvällens funderingar

Jag har "träffat" en del människor här på nätet. Personer som jag förmodligen aldrig kommer att träffa i verkliga livet. Vi träffas på våra bloggar och "snokar runt" i varandras liv. Några av dem känner jag till, för att de känner en som känner en som jag känner (Sverige är ett liiiitet land).

För nått år sedan så bestämde jag mig för att börja blogga, inte för att jag trodde att det skulle finnas någon som ville läsa, inte för att jag trodde att det skulle hjälpa någon och absolut minst av allt för att jag trodde att det skulle finnas någon som jag skulle känna samhörighet med. Jag började blogga för att jag höll på att explodera, för att min skilsmässa bokstavligen slet mig i tusen bitar, för att jag inte kunde förstå hur människan som jag en gång älskade, gifte mig med, byggde hus med och valde som far till mina barn kunde bete sig som en total skitstövel mot mig, min familj och mina barn (ja det är ju hans barn också, men ibland undrar jag). För mig blev detta ett sätt att klara av att leva, att samla nya krafter och orka leva vidare.

Nu har bloggandet blivit mer som en drog, jag behöver det för att sortera mina tankar och ibland för att de som finns i min närhet skall förstå hur jag känner och tänker. Jag vet att det är viktigt att rensa luften och att ens nära och kära måste få veta hur man känner, men jag är inte någon pratare, inte på det sättet iallafall. Jag har inga problem att säga ifrån när jag är arg eller förbannad, eller att säga hur glad någon gör mig. Men när det kommer till alla de andra känslorna så blir jag tyst. Fan va svårt det är att säga vad som gör en ledsen, eller att förklara varför man blir ledsen, för nått som egentligen bara är en yttepytte grej.

Då, när det är så. Då är jag så glad över att jag har den här sidan. Jag kan förklara utan att behöva säga nått. Det har gjort att jag bit för bit har börjat bearbeta allt som hänt i livet. Det har inte varit lätt alla gånger, men samtidigt hade jag inte velat ha det på något annat sätt. Det har gjort mig otroligt tacksam för det jag har.

Ett rörigt inlägg. det jag egentligen vill säga är: Tack alla ni som blivit mina "vänner" här. Jag är så tacksam för att jag får dela mitt med er.