Ännu en dag i skolbänken har avslutats. Det känns som att huvudet snurrar allt fortare.... Nått har jag iallafall att se fram emot. I morgon kommer barnen hem från solen och även om det är så att de ska vara hos sin pappa så känns det lite bättre när jag vet att de finns nära. Jag har
dövat smärtan i mitt hjärta genom att ligga i minsta dotterns säng och
sniffat på båda tjejernas pyjamaser.... Hur normalt är det? Jag saknar dem så otroligt mycket, vill sitta med dem i soffan och fnittra och mysa och bara ha det absolut underbart.
Nu ska jag bädda ner mig i sängen och sussa sött, förhoppningsvis drömmer jag vidare på den underbara drömmen jag hade i natt. Det finns en del frågetecken i den som jag gärna vill räta ut. Älskade mannen min, kommer du och delar min dröm?
Puss å kram, skumbanan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar