Ännu en dag

Har jag haft på jobbet. Idag har varit en sån där lååååång dag som känns som att den aldrig tar slut. Men till sist var det dags att uniformera av. Satte full fart mot Cat och släpade med henne på en promenad i minnenas kvarter. Mötte en gammal och en ny vän på vägen, vi stannade och snackade lite om livet vi en gång levde. Jag saknar så mycket från den tiden. Ingenting kändes tungt och den enda jag hade att tänka på var mig själv. Alla mina vänner bodde i husen runt omkring mig och vi brukade träffas och äta frukost hos varandra. Missförstå mig rätt nu. Jag gillar mitt liv som jag lever idag, jag har underbara barn, underbar man och jag trivs med att bo på landet. Fast jag saknar mina vänner och det grämer mig att en del av det som hände då förändrade så mycket och ställde till sådana problem. Men vad ska man göra åt det? Jag vet ju att ingenting har förändrats. Där är det fortfarande "drama in ghetto style".

Nu ska jag sätta fart och åka till gymmet, sedan är det samverkans möte på jobbet. Jag tänker klämma in en kaffe med bästa D på café Stinsen också.

Hoppas att ni får en toppendag.