Jag blir galen. Varför måste det vara så att man ska gnälla och gnälla och tjata och tjata? Varför kan det inte bara vara så att det går en vecka då de faktiskt gör som man säger direkt när man säger det? Jag hatar att tjata, känner mig som värsta kärringen. Samtidigt så kan jag inte bara strunta i att göra det för vi bor för trångt för att de ska kunna ha sina saker ÖVERALLT.
Usch, nu sitter jag i soffan med gråten i halsen och har dåligt samvete för att jag skällt på barnen. Å så hör jag hur de drygar sig mot varandra och så får jag ett flipp. Ska det vara så förbannat svårt att vara sams? Inte ens fem minuter kan de var trevliga mot varandra. Fy fan va jag är less på det.
Och till råge på allt så bor barnet från helvetet under oss. Den jävla ungen skriker konstant. Jag överdriver inte om jag säger att ungjäveln (ursäkta men jag är så förbannad att jag inte kan hålla igen nu) skriker 15 timmar per dygn. Vad är det för fel på den? Varför kan den inte hålla truten?
Nu ska jag nog sluta innan jag rabblar upp alla svordomar och fula ord som jag kan.
Hoppas att ni haft en toppen söndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar