Så är det pappavecka igen. Med sorg i hjärtat kikar jag in i deras rum och känner hur tomt och trist det är utan dem. Gangstern frågade hur länge de skulle va hos pappa. En vecka svarade jag, ni kommer hem på måndag igen. Åååå, det är ju jättelänge till dess, svarar hon med en tår i ögonvrån. Mammahjärtat slits i tusen delar!!! Dels för att det gör så vansinnigt ont att inte ha dem här, dels för att det känns så trist att hon inte längtar ihjäl sig efter sin pappa. Å vad jag önskar att jag kunde ge dem det bästa av världar.
Nu ska jag ta tag i blöjbyte och lägenhet. Dax att börja packa ner alla saker. Om tre veckor flyttar vi. Äntligen en större lya att husera i :)
1 kommentar:
Usch, jag kommer precis ihåg hur det kändes. Jag stängde oxå dörren och förträngde....
Skönt nu med stora barn som bestämmer själva.
Kram på dig
Skicka en kommentar