Jag har tänkt rätt mycket på livet det senaste året. Vad det har fört med sig och vart det fört mig. Vad det gjort med mig och ibland mot mig. Jag vet att jag kan framstå som rätt neggo emellanåt men jag är för det mesta en rätt glad person. Min dag idag, jag kom till kontoret för första gången på några veckor och mina kollegor har skapat någon form av kösystem för att få en liten stund att dryfta sitt med mig om. Sen äter jag lunch med två av dem och har en fantastisk trevlig stund, medans jag packar ned hela mitt kontor (vi ska flytta) så ringer telefonen och en kollega ber om hjälp, jag säger självklart ja och får höra att jag är bäst :), sen sitter jag i bilen och skickar ett mess till en annan kollega och frågar om han har tid, han svarar inte just nu och jag säger åt honom att vi kan väl höras. Då går det en stund och sen kommer frågan: Har det hänt nått, behöver du hjälp? Jag kan avsluta och komma om du behöver det. Jag svarar nope, ville bara snacka om allt och inget särskilt. Och då slår det mig. Ibland klagar jag över att jag har tusen och en bollar i luften, att det alltid är massor att göra oavsett hur mycket jag än jobbar. Men jag har det egentligen rätt bra. De jag arbetar med uppskattar det jag gör och ger mig mer än en klapp på axeln och säger att jag gör ett bra jobb. Hur många har det så på jobbet?
Sen har jag ett smskrig med min surfinne och översvämmas av känslor. Vilken fantastisk människa jag lever med, tänk vad mycket han har gjort för mig och huliganerna genom åren. Drygt fyra år har vi varit ett par men det känns som hela livet samtidigt som det känns som vi träffades igår. Life is good.
Och visst kan det vara så att det är vårkänslor som sprattlar runt men då tänker jag låta dem sprattla, för det är rätt trevligt att må bra och känna sig nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar