När jag gick i gymnasiet pluggade jag barn och fritid. I trean gjorde jag ett specialarbete som hette "ett intrång i kropp och själ". Det handlade om sexuella övergrepp mot barn. Jag läste på i domar och remisser, gjorde intervjuer med både förövare och offer, träffade anhöriga och lärare. Nått som förundrade mig under de allra flesta intervjuer var att samma sak återkom, de (barnen alltså) sa ju aldrig nej. Barnen svarade mer än en gång: Hur skulle jag veta att farbror/morbro/faster/moster/bästa vännen/bonusföräldern INTE kunde "kräva" det av mig? Under de månader som jag la ner på mitt specialarbete så mådde jag ibland så illa att jag kräktes. I ett sjukt samhälle bygger vi sjuka relationer.
Hur gör vi som föräldrar, släktingar och vänner egentligen? Jo vi bygger upp barnens dåliga självkänsla genom att spela på deras dåliga samvete då de inte vill kramas, pussas, gosa eller mysa. Som tex: "får inte mamma en puss innan du ska gå och lägga dig? Då blir ju mamma ledsen". Hur fan kan man säga så till sitt egna barn. Om du blir ledsen av att inte pussas så får du väl jobba med det SJÄLV!
Jag har bråkat och tjatat och tjafsat med samtliga vuxna i mina barns närhet. På den här punkten har jag varit obeveklig. Mina barn bestämmer själva vad de vill och inte vill med sina kroppar. Ingen av deras släktingar eller av våra vänner har haft rätt att "tigga" till sig någon puss eller kram eller sitta i knät eller liknande. Vill inte mina barn så vill de inte. Och tro mig, det har varit fight om detta men jag har jävlar i mig inte gett mig. Deras kroppar, de bestämmer.
Idag läste jag den HÄR artikeln i en tidning. Jag hoppas verkligen att det tar fart nu. Hjälp till och länka vidare till den artikeln, snälla?!!
Jag vet att det är skitläskigt att som förälder svara på alla frågor och ännu läskigare att ställa de där jobbiga frågorna. Men jag vet också att om man jobbar in den öppenheten redan från start så känns tröskeln lite lägre och det blir lite lättare. Barnen lär sig också att de kan fråga om allt och ibland får de svar direkt men ibland blir svaret att de behöver växa till sig innan man kan prata mer/djupare om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar