I en drömvärld

Skulle jag kunna ordbajsa ur mig hur mycket trevligheter som helst, men den här helgen verkar bli allt annat än drömlik... I går på jobbet var jag så löjligt glad och euforisk, jag fick en nytändning, kände mig speciell och såg fram emot att ta tag i nya utmaningar. Det gick över, med några ord så var lyckoruset borta och just nu så känner jag mig mest bara förbannad. Löjligt? Kan man kanske tycka, fast jag har ingen lust att bry mig om vad någon annan tycker eller känner just nu. Just nu vill jag bara vara arg på att jag är en förstående, artig och medmänsklig person som alltid försöker se saker och ting ur andras perspektiv, men att det sällan någon som försöker se saker och ting ur mitt perspektiv. Och vet ni? Jag skiter i om ni tycker att jag låter som en egoist. Vet ni varför? Jo för att just nu så är jag just det!

I morgon ska jag tröst shoppa mig en poncho och kanske ett par skor.