När jag var lite så "släpade" han med mig på det ena upptåget efter det andra. Han lät mig alltid vara med och pröva saker, han puschade mig och gav mig förtroende. Jag lärde mig massor med viktiga (och oviktiga, om det nu finns några sådana... Men ni vet, sånt man kanske egentligen inte har användning för men ändå vet bara för att veta) grejer. När mina syskon var små så gjorde han detsamma med dem och nu när mina talibaner var hos honom en vecka denna sommar så stack de ut på det ena äventyret efter det andra.
Sånt ger minnen, minnen som varar för alltid.
Jag är så glad att jag har de minnena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar