Jag hatar att vara i situationen jag är i nu.
Att älska någon men samtidigt vara så heligt förbaskad på det sätt som personen beter sig på.
Att sakna men samtidigt inte vilja träffas för att jag bara vill skrika och bete mig illa.
Att hoppas men samtidigt inte våga tro.
Någon sa att det inte alltid är dumt att vara skitzo.... Jag undrar det jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar