Ibland, men bara ibland så tar all min ork slut. Jag är så trött på alla onödiga diskussioner och konflikter. Jag är trött på att bli ifrågasatt, trött på att det finns andra som tror att de vet bättre hur jag och de mina ska ha det och leva våra liv.
Samtidigt så får det mig att inse hur otroligt välsignad jag är. Jag har två underbara barn som varje dag gör mig stolt över att vara mamma, de är smarta, snälla, klyftiga, busiga, vänliga, rara och helt underbara. Jag har en underbar man som stöttar mig, han ger mig mod, han berömmer mig och lyfter mig samtidigt som han har vett att stoppa mig när jag bara rusar på.
Inget ont som intet har något gott med sig.
Fast jag önskar att jag slapp det där onda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar