fredag 17 december 2010

Dag 30: Ett sista ögonblick

Klibbiga fingrar
Snörvlande näsor
En febervarm kropp
Ett sjukt barn som kryper ned i sängen
Ett barn som virar in fingrarna i mammas hår
Trycker sin näsa mot gropen i mammas hals
Myser in sig och somnar om

Värmen som sprids i mitt bröst när barnen söker trygghet och tröst hos mig, den går inte att beskriva med ord. De är det finaste som finns, mitt allt, mitt hjärtas skatt.

2 kommentarer:

Anna sa...

Ååååå vad fint skrivet,
och JAAAAAA det finaste som
finns, så mysigt att ha så
nära...

Kram på dig

Anonym sa...

Men hallå ! Måtte du få MÅNGA julklappar i år så snäll som du varit ;)

Tack vännen, jag ska kika förbi dem i veckan !

Kramis // L- Sweet coffee