Jag har funderat över nått som hände mig här om dagen. Det finns en person som har stått mig nära. Av olika omständigheter så träffas vi inte längre. Jag ser inte den här personen som en ovän, bara så att jag konstaterade att vi värderar vänskap på olika sätt och att jag prioriterade om min tid och energi till annat som kändes viktigare. Det här hände i höstas. Iallafall, nu har personen börjat jobba på samma område som jag jobbar i och vi träffas genom jobbet. Min kloka gubbe har sagt åt mig att jag ska ge personen en chans, dels att förklara hur hon ser på allt, men också att förstå hur jag har resonerat och tänkt. Jag kan vara lite tjurskallig emellanåt, men nu tänkte jag att, ja va sjutton, det är hon värd. Så för några dagar sedan så frågade jag om vi skulle ta en kaffe, hon sa ja och vi kom överens om en dag. Jag informerade om att jag skulle vara på plats från tidiga morgonen och hon sa att hon skulle komma på eftermiddagen, eftermiddagen kommer och hon hör inte av sig. Senare på kvällen så ser jag att hon jobbar, när jag kommer in på hennes arbetsplats så hälsar hon inte ens... Tja där "fick" jag för att jag tänkte ge detta en chans.... Ännu senare på kvällen så berättar min kollega för mig hur ledsen hon är och har varit för att vi inte är vänner längre (??!!) och nu börjar jag bli irriterad. Hur tänkte hon nu? Jag är inte ovän, jag har prioriterat om. Nyss sträckte jag ut en hand och tänkte att, kanske hade jag fel... Men då var hon uppenbarligen inte intresserad. Jag blir så less på alla människor som törstar efter uppmärksamhet. Man måste inte ljuga eller spä på sanningen för att få det. Fan, det bästa sättet att få uppmärksamhet är att vara tillfreds med den du är och visa det. Jag gjorde iallafall ett försök. Nu står mitt beslut fast, Hon är inte värd det. Nu har jag skrivit av mig och kommer att sortera bort henne ur mitt liv, helt och hållet.
Ha en underbar onsdag mina vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar