onsdag 4 mars 2009
Vänner
Det här med vänskap är något som tydligen kan vara bland det mest komplicerade som finns. När jag var yngre så var en vän någon som jag hade träffat på en fest och sagt mer än 2 ord till, det blev många vänner då. Nu 10-15 år senare så är en vän någon som minns vad jag heter (fast vi inte hörts av på ett år eller två) och kan tänka sig att ställa upp med mer än en kopp kaffe när jag e deppig. Jag har några få. I mitt hjärta vårdar jag dem ömt, fast i verkligheten är jag värdelös på att hitta tid för dem, att hinna umgås, skratta, gråta och minnas tillsammans. Hur länge orkar vänskapen leva då? När ni läser detta: Jag älskar er, finns alltid där om ni behöver mig. Har jag inte ringt på ett tag? Skäll på mig, jag behöver nog få höra att jag ska jobba mindre och leva mer. För rätt vad det är så är jag pensionär och det enda jag har kvar är jobbet som jag inte får gå till. U R ALWAYS IN MY MIND!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar