Är jag verkligen...

vaken? Det undrar jag. I förra veckan så var jag å gubben och kollade på två lägenheter, 3 R o K. Lite i minsta laget men en av dem skulle kunna funka. Vi bestämmer oss för att tacka ja, intalar oss att inte hoppas för mycket (vi har ju fått några bakslag förr). Så igår ringde jag upp Akelius, sa att vi är intresserade och kände hur det pirrade i magen. Tjejen på andra sidan telefonlinjen säger så: Om ni bara skickar in AG-intyg och kopia på 3 senaste lönespec, så ska jag ringa Din gubbes hyresvärd och göra en kreditprövning på er, så är det klart sen. VA! HALLÅ! Alltså..... Vänta nu..... Vi har ÄNTLIGEN fått en lägenhet :) Ska bli sååååå skönt, jag tror inte att nån av er ens kan försöka föreställa sig vilken otrolig lycka jag känner. Om en och en halv månad bär det av. Sen trillade nästa pollet ned. Vi ska fan bli sambos! Underbara tanke att slippa detta hattande fram å tillbaks hela tiden. Nu får vi somna och vakna tillsammans jämt. Det kommer nog att krävas väldigt mycket för att få mig ur humör den här veckan.