Till min först födda

Idag för nio år sedan på midsommarafton föddes du. Jag minns det som igår, hur vi fick ligga i ett förråd då det saknades lediga rum på förlossningen. Det sista sköterskan sa innan hon gick ut var: "Vad som än händer så får du inte föda barn här". Några timmar senare var det dags. Du hade bestämt dig för att NU var det din tid. Kl 10:51 öppnade du dina fina blåa ögon för första gången. När du föddes var du sjuk, jag var vaken med dig, (ett näst intill medvetslöst barn ) i sex dagar i sträck. Jag lämnade dig inte för en enda sekund. Hur skulle jag kunna göra det? Jag har fött dig, du är mitt ansvar. Jag är så tacksam för de där första dygnen i ditt liv. Att vara någon nära på det sättet är unikt, vårat band är unikt. Du har alltid varit mammas flicka, kanske är det för att vi näst intill satt ihop när du var nyfödd.



Du har alltid varit en tjej med vilja, du är empatisk och snäll. En riktigt god vän. Jag är så stolt över att ha fått möjligheten att vara din mamma.

JAG ÄLSKAR DIG!!!