Jag döptes till Margaretha av en präst i vardagsrummet i vår lägenhet på Lokes väg för snart 36 år sedan. När jag var liten kallade mina bröder mig för kodjak för jag var i princip skallig till tre års åldern, sedan är väll Maggan nått som mina bröder säger men det är bara de som gör det.
De allra flesta andra kallar mig för Myggan, ett namn jag fick av en klasskamrat i trean i lågstadiet. Vi var osams han och jag, han höll fast mig och jag nöp honom i armen, nypet resulterade i ett märke som såg ut som ett myggbett = Myggan.
När jag bodde i Tumba så fick jag ett annat smeknamn från några som helt klar trodde att jag hade vissa, vi kan kalla det för färdigheter. De kallade mig för Njakita. Men det var en väldigt begränsad tid i mitt liv....
Sambon kallar mig för Rakas. Och i bland undrar jag om barnen vet vad jag heter för ordet mamma tjatas ca 100 000 gånger om dagen här hemma....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar