Dag 7: Min bästa vän

Månaden var maj datumet den 15. Hur jag minns allt detta? Tja, jag sörjde min bästa vän, tjejen som jag delat alla svåra och glada stunder med, tjejen jag ringde på morgonen för att veta vad vi skulle ha på oss till skolan, vilken kille som var snygg just nu och vad som skulle hända i veckan, min bästaste bästa vän Carro. Hon tog sitt liv 15/5 1990. Jag har aldrig känt mig så ensam som när hon dog. I 1 års tid så förnekade jag att hon var död sedan dess har jag skämts över att jag inte var med när hon begravdes. Jag trodde att jag aldrig igen skulle träffa någon som var som hon.

Så kom då dagen 1997, jag kom hem efter jobbet, trött, less och irriterad. Ville bara vara ensam, lyssna på musik på riktigt hög volym, dricka grogg och röka för många cigg. När jag kommer hem så möts jag av massor med folk, min dåvarande har bestämt sig för att ha fest. Jag fräser nått förmodligen rätt otrevligt till folk, tar dunken med sprit, mina cigg och ett glas och låser in mig i sovrummet. Drar på stereon på högsta volym. efter en halvtimme eller så knackar det på dörren och in kommer Cat. Hon undrar om jag vill att folk ska gå, jag säger nej eller att jag skiter i vilket. Vi börjar prata, timmarna går. sedan denna dag har vi hängt ihop. Jag och Cat, Cat och jag. Vi känner varandras känslor, tänker varandras tankar. Vet vad som händer utan att tala med varandra. Det är en härligt märklig känsla att känna någon så. Jag har känt henne i hela mitt liv, vi har bara inte träffats tidigare. Länge har vi skojat om att det är synd att vi inte är lesbiska eller bi, för då hade vi gift oss med varandra för länge sedan.

Nu för tiden så får Cat leva med att dela bästakompisskapet med min gubbe. Han är som Cat fast man.

Jag önskar verkligen att alla får känna denna känsla någon gång, att finna en person som man känner lika väl som man känner sig själv, kanske till och med bättre.

Cat: Tack för att du är du. Jag älskar dig