Jag undrar

Tänker ni någon gång ibland att det skulle vara skönt att tömma den där förbannade ryggsäcken som man släpar runt på?

För det mesta så lever jag mitt liv här och nu, idag och för framtiden. Det händer dock att jag har mina downs, när allt gammalt gör sig påmint, när alla spöken i garderoben knackar på dörren och vänder upp och ner på hela mitt liv och hela min tillvaro. Det är då jag har svårt att vara den där glada trevliga tjejen, det är då jag ser allt dåligt i mig själv och alla runt omkring mig, det är då som jag tar illa upp och är beredd att lämna allt jag har bara för att slippa handskas med allt som KÄNNS. Det värsta är att spökena bara dyker upp, helt plötsligt, när jag minst av allt anar det. Jag hatar att inte vara förberedd, jag hatar att inte veta hur jag ska handskas med mig själv. Jag undrar ofta om jag kanske skulle prata med någon, men vem fan vill man prata med? Jag vill inte sitta och ösa ur mig till någon främmande, jag vill inte ha sympatier eller de där sorgsna ögonen, vill inte ha klappar på huvudet och "men lilla gumman". Jag vill bara få ur mig all skit utan att det sabbar för någon annan.

Jag önskar att jag kunde förklara bättre för de som finns nära mig, visa innehållet i min ryggsäck och säga: Ibland så blir jag så där skum, det är för att....
Jag har svårt att lita på andra, jag tror inte på att få hjälp, i min värld är människor inte goda, de är otrevliga kryp som väntar på att hitta en öppning som gör att de kan förstöra allt. I min värld är ensam stark.
Jag blir bättre på att känna tillit men det tar tid och jag undrar ofta hur mycket tid jag egentligen har.
Har ni också troll och spöken i era liv? Hur handskas ni med dem?